Det har gått över en timme, och jag har inte börjat plugga den där saken med pappa. Ååh vad sur jag blir på mig själv, jag som vill, vill verkligen. Har bara ingen ork till att göra nånting alls. Och känner att jag kommer inte längre att få någon fritid förutom på helgerna, då jag jämt kommer att vara tvungen att plugga. Plugga kommer att bli min vardag, fyfan.

Jag hatar det här! Varför ska jag inte orka göra något då jag har som mest att göra? Det här är helt sjukt. Allt att göra, plus att jag är sån som vill att det ska vara så bra gjort som möjligt. Fan vad det här är jobbigt.

Jag gråter nästan ibland, det är så jobbigt alltihopa. Vill jobba mer i skolan, försöker, men det finns fan ingenstans att plugga på. Stressad som fan blir man iomed det och ingenting funkar. Ja, nu låter det som jag skyller allt på skolan, men det mesta beror på skolan. Om inga datorer funkar, då är allt nästan rentutsagt kört. Om man har allt på datorn och ingenting utskrivet, vad ska man göra då? Jo man gör ingenting, går bara runt och tror att något mirakel ska hända så att allt är fixat och man själv inte behöver göra ett piss.

Tänk så var livet så, att man kunde tänka t.ex.:"Nu vill jag kunna det här", så kunde man det. Fan vad enkelt allt skulle vara. Inget krångel eller nånting. Bara tänka en tanke om något man vill, så gick det i uppfyllelse.

Istället sitter man och skriver av sig om helt ointressanta saker, saker som är tråkiga att läsa. Saker som, ja jag vet inte. Jag borde ta mig i kragen och gå upp och göra det jag borde göra istället, och det ska jag göra, när orken kommer. Dock vill jag att det ska ske nu, så jag avslutar detta inlägg med:
"Jag önskar att jag var pigg och hade all ork i världen."